- Agnes von Krusenstjerna,
informationsskylt Krusenstjernska huset.
Kultur- och fritidsnämnden/Länsmuseet 2001
Jag går igenom denna ståtliga allé nästan varje dag, med musik i mina hörlurar passerar jag i rask takt raderna av de gamla och högvuxna lindarna. På sommaren når solens strålar knappt ner igenom det tjocka lövverket, på hösten färgas marken gul och röd och på vintern spretar tunga grenar svarta mot himmel och snötäckta gångar. Trots att detta är en del av min vardag, trots att jag går i snabb takt på min dagliga motionsrunda så fascineras jag varje gång av Agnes Von Krusenstjernas allé, en allé lika stolt, mystisk och skiftande som Agnes själv.
Agnes Von Krusenstjernas allé ligger i Boulognerskogen i Gävle, den är tydligt uppskattad av fler än mig själv. På mina dagliga motionsturer ser jag allt som oftast någon stå med mobilkameran riktad mot tunneln av träd (inklusive mig själv). Många i Gävle vet med säkerhet vem Agnes Von Krusenstjerna var och kanske lika många aldrig tänkt på den kvinna vars namn givits åt den vackra lindallén som sträcker sig ända från stadsträdgården fram till Gävles gamla kyrkogård.
Det finns faktiskt inte någon information om Agnes tillgänglig på plats. Detta tycker jag är underligt? Trots att det finns andra historiska skyltar runt om i parken men i allén sitter endast en informationsskylt och denna är om ”Spårvägen” som låg bredvid allén. Om du går vidare in på den gamla kyrkogården står en skylt ”Gamla kyrkogården” från 2012. Där står det att den Stora allén anlades 1842, punkt slut. Men Agnes då? På skylten om stadsträdgården står det att allén döptes efter henne 1987. Men vem var Agnes då? Kan jag inte låta bli att tänka när jag kollar mot den smutsiga skylten med hennes namn som pekar ner mot allén, en informationsskylt borde väl ändå ingå i hedringen? Förhoppningsvis håller ni med mig efter ni läst några rader om Agnes, en kvinna före sin tid.
Så vem var Agnes Julie Fredrika Von Krusenstjerna? Vanligen kallad Agnes Von Krusenstjerna och vad är hennes koppling till Gävle? Agnes liv är mer intressant än jag först anade. Född i en familj med anor, i en samhällsklass i upplösning, först i en till synes vanlig uppväxt till en kamp med psykiska ohälsa och familjedrama, ja hon skulle faktiskt dra på sig mer än bara familjens vrede i hennes skrivande.
Agnes i Gävle, hennes koppling till Gävle stad och när hon bodde här. Agnes var en författare som bodde i Gävle tills hon var 14 år gammal och denna stad blev för henne barndomsstaden före alla andra. För henne var Gävle; slottet, hemmet och de närmsta omgivningarna, så som ett blommande träd i stadsträdgården, barnbjudningar, skolan och grinden utanför huset. Den livliga Köpmansstaden Gävle med förbindelser med övre Norrland, dess smastadsbrackighet, växande arbetarrörelse och lilla socitet lärde hon aldrig känna (Lagerkrantz). Världen utanför hemmet representerades nästan helt av skolan. Agnes blev uppfostrad till fosterlandskärlek och med en ständig påminnelse om hennes släktskap med Geijer, Agnes var till och med uppkallad efter Geijers dotter Agnes och hade ärvt hennes stora blå ögon.
Det är först i Gävle som det går att göra sig en bild av Agnes då det är först i Gävle som hon själv blir medveten om omvärlden. Under den här tiden ska hon inte ha utmärkt sig nämnvärt, Agnes ansågs allmänt som en glad, livlig liten flicka, fantasifull och en aning bortskämd skriver Lagerkratz. Agnes morbror Hugo Hamilton var landshövding i Gävle och bodde på Gävle slott där Agnes spenderar mycket tid, bland annat i trädgården. Förutom slottet och skolan så var Agnes mest i hemmet. Många Gävlebor skulle känna igen beskrivningen på de hus där Agnes bodde; staketgatan 1; ”huset av sten - ”röda och vita stenar, också har det ett torn” (Lagerkrantz). Från Boulognerhållet så är det de första huset mot staketgatan och utmärker sig just för sin vita och tegelröda fasad med vackra fönster och ett spirande torn. I matsalen pryds två pelare med målade äppelblom och grenar, kommandorop och trumpetsignaler tränger ända in i hemmet där Agnes blev noga övervakad. I den sista boken Agnes skrev ”fattigadel” så låter hon karaktären Viveka von Lagercrona i 20:års åldern komma tillbaka till ”Ramstaden” alltså Gävle. Hon vandrar till Staketgatan till huset med torn på taket.
Efter att jag läst om Agnes period i Gävle är det svårt att se de kommande kaos som ska prägla hennes senare liv. Men som Lagerkrantz skriver så var hennes uppväxt i Gävle fridfull och de flyttar senare till Stockholm. Det vackra huset på staketgatan byts mot en mindre våning i Stockholm, och det inte ens i de finaste kvarteren. Slottet, rummen, den vackra trädgården, deras ställningen i den mindre staden Gävle, allt förändras. Agnes mamma är missnöjd och Agnes är minst lika missnöjd, för att inte säga upprörd över att hon inte ens har ett eget rum. Flytten bar på förändringar för hela familjen och Agnes står då på gränsen till sin kvinnlighet, än så länge inget mer än en vanlig överklassflicka. Det skulle dröja flera år innan hennes offentliga författarskap tog sin början.
Agnes och hennes författarskap. Agnes var en berättare med passion och ansåg sig själv vara ett geni på författarskapets plan, alltså inget jantelags-tänk här inte. Sitt komplicerade liv till trots så visste Agnes sitt eget värde som författare. Hon tog inte hänsyn till tiden hon levde i utan lät berättelserna härstamma ur sina egna erfarenheten, naket och ärligt. Hennes frigörelsebehov fick henne att skriva om ämnen som hon visste skulle väcka anstöt och offentligt ursinne. Agnes liv var långt ifrån lätt, hon led stundvis av psykisk ohälsa och fick vårdas på mentalsjukhus och en del av hennes romaner skildrar livet där (Tony-triologin). En intressant bok som skildrar den delen av Agnes liv är Karin Johannissons bok "Den sårade divan". Som vanligt griper Johannissons ord tag i mig direkt och Agnes fascinerande och stundvis tragiska liv berör och intresserar mig till vidare läsning. Johannissons beskrivning av Agnes liv skulle kunna vara ineldningen till en spännande roman eller komplotten till någon film;
"En nyckel till sitt existentiella drama ger hon i Tony-böckerna, den självbiografiska skandalsuccén om flickan med det androgyna namnet. Här gestaltas längtan ut ur familjefängelset. Behovet av trygghet och kärlek utan att behöva betala med sin integritet. Livshunger, sexualitet, sårbarhet, utvaldhetskänsla - allt trängs i hennes inre krig. Inget är likgiltigt för henne, varje möte en möjlighet och det ger henne ångest."
Citatet sammanfattar väl det intryck jag fått av Agnes senare liv i de olika böcker och artiklar jag läst.
Agnes böcker skrevs under 1900-talets början, en tid då klassamhället förändrades, den allmänna rösträtten infördes i Sverige och ett världskrig byttes så smått mot ett annat. Det var alltså 1920-30-talet även kallat det glada 1920-talet. Men Agnes var en av de kvinnor som kände av instängdheten, som ville slå sig ut ur den roll samhället tilldelat henne som kvinna i hennes samhällsklass. Skrivandet blev ett sätt för Agnes att hantera och få ut sina känslor. Hon skrev med en öppenhet om sex och hennes liv på sinnessjukanstalt, i hennes serie om Fröknarna von Pahlen fanns bland annat innehåll om samlagsskildringar och incest. Att beskriva samlag i dagens mediesamhälle känns knappast främmande men under dessa år var detta ytterst opassande och biblioteksbladet kallade romanserien för "En sjuk roman med delvis glänsande partier, men i sitt nuvarande skick oläsbar för en större allmänhet" Och det bjöd på många intriger, både offentligt och inom familjen.
Agnes, en modern kvinna före sin tid, en klassisk beskrivning men inte mindre sann för det. Det är svårt att sätta sig in i en tid, så olik vår egen och hur svårt det faktiskt måste ha varit att stå upp för sig själv och det hon skrev. Speciellt när det skildrade så mycket inom henne själv och hennes privatliv. Hon hade ett visst stöd och blev försvarad av bland andra Karin Boye, Vilhelm Moberg, Johannes Edfelt och Torgny Segerstedt. Hennes böcker är läsvärda än idag och hennes liv mer intressant än man kanske först anar. Tänk er vår egen tid idag, där författarna skriver öppet om precis allt, då sex till och med blivit en egen genre inom litteratur. Självbiografier om svåra öden, tv-program och filmer. Ja, inget är privat längre, det är i den kontexten som jag vill påstå att Agnes var en kvinna före sin tid. Hennes 7 år i Gävle har bland annat satt sitt märke i form av den vackra lindallén i Boulognerskogen. Nästa gång ni går under dess täta lövverk, i gångarna där Agnes med många andra genom tiden passerat kan ni se upp mot den lilla skylten närmast den Gamla kyrkogården där hennes namn står och tänka på Agnes. En av de kvinnor som kämpat med tankar, känslor och andras föreställningar i en tid då kvinnor inte hade den frihet vi har idag.Se gärna min video med kort information; Från Krusenstjernska huset igenom parken till
Agnes von Krusenstjernas allé
För vidare läsning;
Björklund, Jenny & Williams, Anna (red.), Tänd eld!: essäer om Agnes von Krusenstjernas författarskap, 1. uppl., Norstedts akademiska förlag, Stockholm, 2008
Johannisson Krain, Den sårade divan: om psykets estetik (och om Agnes von K, Sigrid H och Nelly S), Bonnier, Stockholm, 2015. Rekomenderas varmt
Lagerkrantz Olof, Agnes von Krusenstjerna., [Ny utg.], Aldus/Bonnier, Stockholm, 1963
Williams Anna ,Krusenstjerna, Agnes von, Och jag vet att jag är genial: Agnes von Krusenstjernas brev 1903-1940, Bonnier, Stockholm, 2016.
